Regeringen har presenterat sina åtgärder för att förbättra Finlands konkurrenskraft efter att samhällsfördraget strandade. På åtgärdslistan finns bland annat förkortad semester på den offentliga sektorn, sjukkarens, omvandling av söckenhelgerna till arbetsdagar, nedskärning i söndagstilläggen och en minskning i socialskyddsavgiften för arbetsgivarna i den privata sektorn. Regeringen har meddelat att åtgärderna ska förverkligas genom bindande lagstiftning utan möjlighet att förhandla om frågorna branschvis i kollektiv- och tjänstekollektivavtalsförhandlingarna.
STTK är ytterst oroad över det finländska samhällets framtid om avtalandet endast blir något som nämns i festtal och man vid arbetsmarknadsborden använder tvång och diktering som utgår från arbetsgivarna som arbetsmetoder.
– Man behöver inte utöva alternativlös ekonomi- och arbetsmarknadspolitik ens i en dålig ekonomisk situation, betonar ordförande Antti Palola.
Enligt Palola är regeringens åtgärder en kraftig attack mot Finlands modell och arbetsmarknadens stabila förhandlingskultur.
– Det verkar som om regeringen i fortsättningen vill se mer diktering som utgår från arbetsgivaren på arbetsmarknaden och det gräl som det leder till hellre än verkliga förhandlingar och överenskommelse. Tvång som sker genom lagstiftning skulle öka oron på arbetsmarknaden. Det kan också leda till ökad oro i hela samhället i och med att den ökade arbetslösheten och till exempel senaste tidens invandringspolitiska utmaningar ökat spänningen mellan olika samhällsgrupper, säger Palola.
STTK strävade efter samhällsfördrag, men även om det strandade behöver inte regeringen framskrida på en alternativlös väg.
– Det har skrivits in i regeringsprogrammet att man ska utveckla lokalt förhandlande, men verklig lokal överenskommelse utvecklas inte genom tvång och genom att man fråntar löntagarna möjligheten att förhandla. Det är fortfarande möjligt att välja andra sätt att förverkliga reformer. Genom att förhandla uppnås ett gott och genom gräl ett bittert resultat, säger Palola.
Kvinnorna betalar
STTK bedömer att de som får lida mest av regeringens åtgärder är kvinnor med små- och medelinkomster som utgör majoriteten på den offentliga sektorns arbetsplatser och i många privata servicebranscher.
– De finländska offentliga välfärdstjänsterna ligger på kvinnornas axlar. Att försämra arbetsvillkoren för dem innebär att jämlikhet enbart är ett tomt ord för regeringen.
Till omställningsskyddet föreslår regeringen små förbättringar.
– Vid sidan av försämringarna verkar de ändå kosmetiska, konstaterar Palola.