Socialskyddssystemet ska garantera en tillräcklig försörjning för alla medborgare i olika livssituationer, till exempel under arbetslöshet, sjukdom, studier, familjeledighet och ålderdom.
En hörnsten i vårt socialskydd ska även i framtiden vara att arbeta och uppmuntra till det.
Omvälvningen i arbetet utmanar det finländska socialskyddssystemet när befintliga arbetsuppgifter försvinner, nya uppstår och arbetsformerna splittras. Det nuvarande systemet är byråkratiskt, tjänsterna är splittrade och individens möjligheter att påverka är ringa. Socialskyddssystemet ska utvecklas i en riktning som är mer sporrande och tar hänsyn till individuella behov och utmaningar.
Det är klokt att genomföra reformen på ett kontrollerat sätt, en helhet åt gången. STTK anser att främjande av arbete och sysselsättning samt förebyggande av marginalisering är centrala och primära utgångspunkter vid reformeringen av socialskyddet.
Ändamålsenliga tjänster
STTK har publicerat sin egen incitamentsmodell för reformering av socialskyddet. Prioriteringarna för incitamentsmodellen är effektiv sysselsättning och ökad delaktighet, vilket kräver en övergripande reform av servicesystemet. Målen uppnås endast genom tillräckligt omfattande, välriktade och ändamålsenliga tjänster. De tjänster som tillhandahålls ska reformeras så att de är individuella och uppmuntrande.
Förmånerna måste vara nära kopplade till den personliga serviceprocessen och förmånssystemet måste göras tydligare. Det behövs en måttfull kombination av förmåner och även en reform av dem.
Tre nivåer av incitamentsmodellen
Vår incitamentsmodell bygger på tre nivåer: miniminivån, delaktighetsnivån och incitamentsnivån. På miniminivån, som är behovsprövad och avsedd som sista stödform, slås utkomststödet och bostadsbidraget ihop. På delaktighetsnivån, som motsvarar det nuvarande arbetsmarknadsstödet och grunddagpenningen, görs en personlig bedömning av servicebehovet och väljs den bästa servicevägen för individen.
På incitamentsnivån, som beloppsmässigt är en högre stödform än delaktighetsnivån, stöds social integration genom omfattande aktivitetsåtgärder som är lämpliga för individen. Incitamentsnivån syftar till att öka de positiva möjligheterna att delta i samhället, förebygga marginalisering och förbättra individens sysselssättningsförutsättningar.
STTK vill minska incitamentsproblemet genom att bättre förena förmåner och arbetsinkomster. I takt med att arbetsinkomsterna ökar skulle förmånerna minska jämnt så att varje intjänad euro skulle minska förmånerna med 0,6 euro.