Jämlikhet och rättvisa

Jämlikheten erkänns i Finland som ett av de grundläggande värdena inom både samhället och arbetslivet. Arbete för varje finländare är en fördel för hela samhället, liksom att vi alla på jämlika grunder kan delta i att bygga upp vårt samhälle. Vi stöder jämlik lönesättning, jämn inkomstfördelning och en hållbar och rättvis beskattning som finansierar välfärdssamhällets tjänster till samtliga finländare.

Familjereformen behövs

Till ett jämlikt arbetsliv hör också en rättvis fördelning av familjeledigheten, som vore en fördel för såväl barnet som barnets föräldrar. Vi behöver alltså en familjeledighetsreform som garanterar bägge föräldrarna jämlika rättigheter att både delta i vården av sitt barn och att utveckla sin arbetskarriär. En bättre sammanjämkning av arbete och familjeliv och en jämnare fördelning av familjeledigheterna bidrar till att skapa ett rättvisare och bättre arbetsliv. Reformen ska ta hänsyn till olika familjemodeller.

Jämlik lönesättning och rättvis belöning

Lönejämlikheten mellan könen kan förbättras genom att förbättra lönetransparensen och ge arbetstagarrepresentanterna den information de behöver om de anställdas specificerade löner. En separat lönepost för kvinnliga arbetstagare i samband med löneförhöjningar kunde vara ett sätt att sänka löneskillnaderna.
Belönandet ska vara rättvist och ta hänsyn till samtliga medlemmar i arbetsgemenskapen. Upplevd rättvisa och rättvis belöning för resultat är två faktorer som i betydande grad påverkar arbetstagarnas motivation. Löneskillnaderna i Finland är låga internationellt sett, men trots det finns det skäl att följa med och föra en diskussion om hur inkomstskillnaderna utvecklas.

Jämlikhet inom arbetsgemenskapen

Alla arbetstagare ska bemötas jämbördigt och rättvist, oavsett arbetsförhållandets art, ålder, kön, etnisk bakgrund, övertygelser eller sexuella inriktning. Spelreglerna, grundrättigheterna och skyldigheterna ska vara de samma för alla.
Eventuella jämlikhetsproblem ska diskuteras öppet och ärligt i arbetsgemenskapen. Varje arbetsgemenskap ska tillämpa nolltolerans mot alla slag av diskriminering. Jämlikhetsplaneringen kan till exempel delvis bestå i att skapa uppförandekoder för förebyggande och utredning av diskriminering.