Det kan tecknas en dyster bild av vår omvärld. Populistiska rörelser som underminerar fred, säkerhet och de demokratiska institutioner på vilka detta vilar.
Från Nord- och Sydamerika, från Afrika, Asien, Oceanien och Europa. I dagarna väntas 1 200 delegater från 167 länder till Internationella fackliga samorganisationens – världsfackets – kongress i Köpenhamn, som för ett par dagar blir den globala fackföreningsrörelsens huvudstad. Den nordiska fackföreningsrörelsen är en del av denna internationella fackliga familj och tillsammans representerar vi över 200 miljoner löntagare.
Det finns en symbolik i att vi träffas i just Köpenhamn, säte för det nordiska samarbetet och scenen för klimattoppmötet för ett par år sedan. Samtidigt som vi har samlats till kongress för att fatta beslut om den kommande mandatperiodens inriktning – för att diskutera hållbar utveckling och finna lösningar på utmaningar i vår gemensamma framtid – inleds FN:s klimattoppmöte i Katowice, Polen.
Det kan tecknas en dyster bild av vår omvärld. Populistiska rörelser som underminerar fred, säkerhet och de demokratiska institutioner på vilka detta vilar. Tekniska landvinningar, vars frammarsch kan bidra till ökade klyftor om dess vinster inte fördelas jämlikt. På toppen av detta: Klimatförändringar med stigande havsnivåer och skogsbränder, inte bara på platser långt borta som i Kalifornien, utan också tätt inpå knuten.
Tillsammans kan vi göra något åt utmaningarna. Det är därför världens länder, med Norden i bräschen, tagit fram internationella agendor för förändring mot ett hållbart samhälle, som FN:s agenda 2030. Det är en utveckling vi i fackföreningsrörelsen driver på, alltjämt. Våra länder har förbundit sig att bekämpa fattigdomen, klimatförändringarna och miljöförstöringen; verka för jämställdhet och jämlikhet; erbjuda en god utbildning åt alla; göra våra industrier hållbara och våra samhällen fredliga och inkluderande, för att nämna några.
Målen för hållbar utveckling ska dessutom ses i ett sammanhang. Jämställdhet och kvinnors delaktighet för att begränsa klimatförändringarnas skadeverkningar, såsom flyktingströmmar, är ett sådant exempel. Vi är därför glada över att Nordiska ministerrådet prioriterar Agenda 2030 och hållbar utveckling i sina program. Hållbar utveckling bör vara ett nordiskt varumärke.
Den nordiska modellen är starkt bidragande till den höga jämställdheten och jämlikheten i Norden, och därmed också viktig för att uppnå minskad ojämlikhet. Genom det partnerskap mellan fack, arbetsgivare och regeringar som den nordiska modellen innebär kan vi också lyckas med trygghet i förändring och en inkluderande omställning mot en grön ekonomi där anständiga arbetsvillkor upprätthålls, en så kallad Just Transition, det vill säga en rättvis omställning. Utöver kongressdiskussionerna om grön omställning, och för att kongressens alla 1 200 delegater ska få en inblick i hur vi i Norden hanterar dessa utmaningar, kommer kongressen att färdas över Öresund för ett studiebesök i Malmö; en gång en stolt varvsstad med Kockumkranen i centrum, i dag en blomstrande universitetsstad med hållbarhet som rättesnöre.
Anständiga arbetsvillkor och social dialog är en förutsättning för en lyckad och rättvis omställning. Kanske är de också självklarheter för de flesta i Norden. Så är dock inte alltid fallet och vi behöver inte resa särskilt långt för att hitta fackliga kollegor och vänner som kan vittna om det omvända. För att lyckas med en rättvis omställning måste de nordiska regeringarna och Nordiska ministerrådet bli tydligare om att anständigt arbete är grundläggande. Rättighetsperspektivet kan inte nog betonas. Fackliga rättigheter är mänskliga rättigheter och ska säkerställas ovillkorligen och universellt. Den internationella arbetsorganisationens (ILO) kärnkonventioner ska effektivt implementeras världen över.
Vår region är vida känd för hållbar utveckling. Vi är också kända för ett starkt internationellt engagemang. Vi i fackföreningsrörelsen tror, precis som det isländska ordförandeskapet för 2019 i Nordiska ministerrådet, att Norden har en stark röst och bör ta ton i FN:s generalförsamling, FN:s klimattoppmöten och FN:s kvinnokommission, gentemot G20. Men den måste bli starkare. Och det behöver ske redan nu på klimattoppmötet – COP 24 – i Katowice. Vår värld och framtida generationer förväntar sig det, av oss alla, att vi ställer om mot ett hållbart samhälle. Och att omställningen också är rättvis. Det är budskapet till Nordiska ministerrådet från världsfackets kongress.
Jarkko Eloranta ordförande, FFC, Antti Palola ordförande, STTK, Lizette Risgaard ordförande, LO, Danmark, Bente Sorgenfrey ordförande, FTF, Danmark, Lars Qvistgaard ordförande, Akademikerne, Danmark, Drífa Snædal ordförande, ASÍ, Island, Sonja Ýr Þorbergsdóttir vice ordförande, Nordens fackliga samorganisation, ordförande, BSRB, Island, Þórunn Sveinbjarnardóttir ordförande, BHM, Island, Hans-Christian Gabrielsen ordförande, LO, Norge, Ragnhild Lied ordförande, Unio, Norge, Erik Kollerud ordförande, YS, Norge, Karl-Petter Thorwaldsson ordförande, Nordens fackliga samorganisation, vice ordförande, Internationella fackliga samorganisationen, ordförande, LO, Sverige, Eva Nordmark ordförande, TCO, Sverige, Göran Arrius ordförande, Saco, Sverige, Jess G. Berthelsen ordförande SIK, Grönland, Jan Højgaard ordförande, Samtak, Färöarna, Magnus Gissler generalsekreterare, Nordens fackliga samorganisation