Arbetspension, invalidpension och inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning baseras på lön som tjänats under arbete. Socialskydds- och pensionssystemet finansieras till stor del av arbetsgivare och arbetstagare själva. Därför är det viktigt att vi deltar i beslutsfattandet kring dessa frågor.
Sociala förmåner måste garantera tillräcklig försörjning
Finlands socialskydd är i stor utsträckning uppbyggt på lagstadgade försäkringar. Detta avser ett socialförsäkringssystem som ger skydd mot olika sociala risker. Förmåner som baseras på socialförsäkring är bland annat arbetspensionsförsäkring, sjukförsäkring, olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring, arbetslöshetsförsäkring samt folk- och garantipensioner. Dessa förmåner tryggar försörjningen vid arbetslöshet, sjukdom, arbetsoförmåga, barnets födelse, ålderdom samt vid familjeförsörjarens död.
Socialförsäkringsförmåner är inkomstrelaterade och baseras på arbete. Förmånerna finansieras till största delen med försäkringsavgifter som tas ut från försäkrade och arbetsgivare. Staten finansierar en del av kostnaderna med skattemedel. Socialförsäkringssystemet kompletteras av olika skattefinansierade förmåner, såsom bostadsbidrag och utkomststöd, som är avsedda som en sista utväg för försörjning.
Medel för att utveckla socialförsäkrings- och servicesystemet
- Tillräcklig försörjning måste garanteras mot sociala risker.
- Sociala förmåner ska vara tillräckligt tydliga och begripliga för alla.
- Socialskyddet ska erbjuda människor god omsorg även genom tjänster, såsom TE- och social- och hälsovårdstjänster.
- Servicesystemet ska stödja människors möjligheter att få arbete och stanna kvar i arbetslivet samt uppmuntra till delaktighet.
- Tjänsterna ska vara tillräckligt omfattande, rätt riktade och effektiva.
- Förmåns- och servicesystemen ska byggas på ett socialt och ekonomiskt hållbart och rättvist sätt.
- Förmåner och tjänster ska stödja samordningen mellan arbete och socialskydd i föränderliga livssituationer.
Utveckling av arbetskraftstjänster är centralt i sysselsättningspolitiken
Att höja sysselsättningsgraden kräver välriktade och utökade tjänster för arbetslösa och personer som riskerar arbetslöshet. Sysselsättningen för svårplacerade grupper, såsom äldre, invandrare och personer med nedsatt arbetsförmåga, kan underlättas genom att säkerställa personlig service. Utvecklingen av arbetskraftstjänster är en central del av sysselsättningspolitiken.
TE-tjänster avser offentliga arbetskrafts- och företagsservice som syftar till att hjälpa arbetssökande och arbetsgivare att hitta varandra. Arbetslösa arbetssökande erbjuds hjälp med jobbsökning, deras rättigheter och skyldigheter säkerställs och vid behov hänvisas de till andra tjänster.
Arbetskraftstjänsterna överfördes från staten till kommunernas ansvar i början av 2025. I praktiken ansvarar ofta sysselsättningsområden som bildats av kommuner för tjänsterna. Reformens syfte är att föra tjänsterna närmare lokala förhållanden och arbetsplatser och därigenom skapa positiva sysselsättningseffekter.
Enligt sysselsättningsstatistiken har fördelarna ännu inte realiserats. Kunskap om lokala förhållanden och kopplingar till andra sysselsättningsrelaterade funktioner kan hjälpa kommunerna att uppnå sysselsättningsfördelar.
Medel för att utveckla arbetskraftstjänster
- Resurserna för arbetskraftstjänster måste på lång sikt höjas till nordisk nivå.
- Framgången i sysselsättningsarbetet ska bedömas ur sysselsättningsperspektiv.
- Tjänster och metoder som främjar sysselsättning ska utnyttjas, medan ineffektiva tjänster ska minskas eller utvecklas.
- Kopplingarna mellan arbetskraftstjänster, utbildning och välfärdsområdenas tjänster ska stärkas.
- Arbetslösa ska garanteras tillgång till hälsokontroller och arbetsförmågebedömning i ett tidigt skede.
- Särskilt vid hög arbetslöshet behövs nya idéer och försök, såsom ett nytt statligt sysselsättningsbolag eller sysselsättningsprogram inom den offentliga sektorn.
Säkring av finansiering för social- och hälsovårdstjänster
Social- och hälsovårdstjänster samt räddningstjänst överfördes till välfärdsområdenas ansvar i början av 2023 som en del av vårdreformen. Målet var att skapa högkvalitativa och jämlika social-, hälso- och räddningstjänster i hela landet, minska hälsoskillnader, stärka tillgänglighet och tillgång samt bromsa kostnadsökningen.
Det verkar dock som att kostnadskontroll har blivit välfärdsområdenas främsta uppgift. Utvecklingen av tjänster och förbättrad tillgång har hamnat i skymundan. Regionala skillnader i tillgång till vård är betydande och risken för ökad ojämlikhet mellan områden växer. För att minska vårdköerna har finansiering styrts till den privata sektorn istället för att stödja områdena i att uppnå den strängare vårdgarantin.
Finansieringen för välfärdsområdena är otillräcklig för att möta de växande servicebehoven. Områden under spartryck har tvingats göra smärtsamma nedskärningar och prioritera tjänster. På många områden har långvarig personalbrist övergått till omfattande personalminskningar.
Välfärdsområdena ansvarar för social- och hälsovårdspersonalens ork och arbetsvälmående. Utan målmedveten utveckling av arbetsförhållanden och ledarskap kan man inte säkerställa att det i framtiden finns tillräckligt med personal inom vårdsektorn. Arbetsförhållandena måste förbättras och sektorns attraktionskraft och hållbarhet stärkas.
Att främja hälsa och välbefinnande skapar grunden för befolkningens arbets- och funktionsförmåga, minskar välfärds- och hälsoskillnader och upprätthåller trygghet och delaktighet. För att säkerställa tillgång till vård och stärka primärvården behövs tillräckliga resurser och tvärsektoriellt samarbete.
Medel för att säkra finansiering och utveckla social- och hälsovårdstjänster
- Den offentliga sektorn ska även fortsättningsvis vara den primära producenten av social- och hälsovårdstjänster.
- Tjänster kan köpas från privata producenter när det är ändamålsenligt.Införandet av en regionalskatt bör övervägas som ett incitament för välfärdsområden att bromsa kostnadsökningen.
- Regional jämlikhet måste utvecklas nationellt för att säkerställa likvärdig och rättidig tillgång till tjänster överallt.Ledare inom vård behövs för att leda den största personalgruppen inom social- och hälsovården.
- Utbildade vårdledare och chefer säkerställer personalens tillgång, kontinuitet och välbefinnande.
- Primärvården och kontinuiteten i vården måste utvecklas.
Arbetslöshetsförsäkring är en försäkring mot arbetslöshet
Arbetslöshetsförsäkringen är ett skyddsnät som tryggar försörjningen. Målet är att garantera tillräcklig inkomst och omsorg vid arbetslöshet och i situationer där det inte finns tillräckligt med arbete.
Arbetslöshetsförsäkringen är en del av socialskyddet och består av olika förmåner och tjänster. Förmåner som kan beviljas arbetslösa är arbetsmarknadsstöd, grunddagpenning och inkomstrelaterad dagpenning, vilka regleras i lagen om arbetslöshetsförsäkring.
När arbete och samhälle förändras måste arbetslöshetsförsäkringen utvecklas aktivt. Förutom försörjning och omsorg är det viktigt att beakta hur arbetslöshetsförsäkringen fungerar i olika livssituationer och hur delaktighet, arbetsförmåga och kompetens kan utvecklas under arbetslöshet. Åtgärder för att förebygga arbetslöshet blir allt viktigare i framtiden.
Arbetsmarknadsorganisationerna har en central roll som byggare av arbetslivet och socialskyddssystemet. Det är viktigt att arbetslöshetsförsäkringen även fortsättningsvis utvecklas i dialog med olika samhällsaktörer och politiska beslutsfattare.
Medel för att utveckla arbetslöshetsförsäkringen
- Den inkomstrelaterade förmånen ska möjliggöra bibehållandet av en rimlig levnadsstandard under arbetslöshet.
- Systemets ekonomiska hållbarhet måste säkerställas.
- Förutom grundskydd behövs ett fungerande försäkringsbaserat inkomstskyddssystem och arbete måste löna sig.
- Kompetensutveckling måste beaktas bättre i arbetslöshetsförsäkringen.
- Detta innebär satsningar på kompetensutveckling under arbetslivet och mer flexibla och effektiva möjligheter för arbetslösa att studera under arbetslöshet.
- Arbetslöshetsförsäkringssystemet måste bättre beakta behoven hos egenföretagare samt personer i deltids-, korttids- och gigarbete.
Pensionssystemet måste utvecklas i takt med samhället
Pension är en förmån som betalas för att trygga försörjningen vid ålderdom, arbetsoförmåga eller vid familjeförsörjarens död. Lagstadgade pensioner består av arbetspensioner och folkpensioner. Arbetspensionen tjänas in på basis av utfört arbete.
Finansieringen av arbetspensionsskyddet baseras på ett fördelningssystem där största delen finansieras årligen med arbetstagarens och arbetsgivarens arbetspensionsavgifter samt delvis med tidigare fonderade medel och avkastning från placeringsverksamhet.
Arbetsmarknadsorganisationerna förhandlar både om innehållet i och finansieringen av pensionsskyddet. Arbetspensionssystemet och tryggandet av pensionsskyddet är en viktig fråga i löntagarorganisationernas intressebevakning.
Det finländska arbetspensionssystemet är i grunden gott. Pensionssystemet måste dock utvecklas i takt med samhällets krav för att säkerställa förmågan att betala pensioner även i framtiden. Särskilt stigande livslängd, en åldrande befolkning och minskande födelsetal utmanar vårt pensionssystem. Målet är att arbetspensionernas ekonomiska hållbarhet ska kunna tryggas långt in i framtiden.
Medel för att utveckla pensionssystemet
- För att förlänga arbetskarriärerna måste tryggheten i arbetslivet förbättras och åtgärder som främjar arbetsförmågan införas.
- Pensionslöftet och arbetspensionssystemets grundprinciper måste hållas.
- Rättvisa mellan generationerna måste säkerställas.
- Ojämlikheten mellan könen i pensionerna måste minskas.