I Finland är det allmänt att vara medlem i facket. Över 70 % av löntagarna tillhör någon av de ca 70 fackförbunden. I Finland organisationsstrukturen är likartad som i de övriga nordiska länderna. Vi har tre centralorganisationer: FFC för arbetare, STTK för tjänstemän, och AKAVA för akademiker.

STTK har 20 medlemsförbund med sammanlagt ca 640 000 medlemmar. Typiska yrken för medlemmarna är: Banktjänstemän, byggmästare, faktorer, forskare, ingenjörer, maskinmästare, mejerister, optiker, polismän, sekreterare, sjuk- och hälsovårdspersonal och sjökaptener. Medelinkomsterna är ca 2700 euro/mån.

Även arbetsgivarna i Finland är välorganiserade. Fackförbundens och arbetsgivarförbundens viktigaste uppgift är att förhandla kollektivavtal för sina medlemmar. I kollektivavtalen kommer man överens om löner, semestrar och arbetstider. Kollektivavtalen omfattar nästan alla löntagare och är bindande för alla, även oorganiserade arbetsgivare och löntagare.

Arbetstagarnas rättigheter och skyldigheter regleras av arbetslagstiftningen och kollektivavtalen. Fackförbunden och arbetsgivarnas förbund förhandlar sina avtal i regel med ett eller två års mellanrum.

I Finland har staten nära samarbete med arbetsmarknadens organisationer. Därjämte löses gemensamt många frågor som rör den sociala tryggheten. Genom detta samarbete har man förhandlat fram t.ex löntagarnas olycksfallsförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, pensionsförmåner och föräldraledigheter.

Till grunderna i det finländska välfärdssamhället hör ett heltäckande socialförsäkringssystem, samhällsservice och måttliga löneskillnader. Löneskillnaderna utjämnas av en progressiv beskattning och av stöd som beviljas på basis av inkomsterna.